saknar modet.
Känner för att skriva av mig allt jag igentligen har att säga men vet varken var ja ska börja eller hur jag ska lägga upp de.
Jag är trött...
Trött på en sitvation jag själv satt mig i. Jag har ett jätte bra jobb, underbara jobbarkompisar, men de känns enformigt numera. Kan vara tröttheten efter ett jobbigt år, eller bara de faktum att jag har jobbat där i snart 5år, och att andra i min ålder har vid de här laget trappat igenom minst 2-3 jobb. Har de lärt sig mer än jag under dessa år? känner dom sig mer stabila än jag trotts att de har hoppat runt? Vet dom kanske redan vad dom vill göra med resten av sina liv?
Själv vet jag varken in eller ut.... De finns så mycket jag skulle vilja bli, men jag är även säker på att inget utav detta kommer att hända mig. De är drömmar, och drömmar är tyvärr vad de kommer att förbli.
Antar att jag är för rädd för att släppa allt som e säkert och sattsa på vad jag själv kanske verkligen vill?
Eller vet ja vad jag vill? Kommer ja kanske känna likadant när jag väll uppnått mina drömmar?!
Känner mig svartsjuk på er som har modet.
Modet att hoppa ut i de okända.
Det ända jag vet säker är att jag snart vill sattsa på familjen,
de är något som ni som verkligen känner mig vet att jag längtar efter.
ursch...
kanske skulle man hoppa? Eller?
go natt
Jag är trött...
Trött på en sitvation jag själv satt mig i. Jag har ett jätte bra jobb, underbara jobbarkompisar, men de känns enformigt numera. Kan vara tröttheten efter ett jobbigt år, eller bara de faktum att jag har jobbat där i snart 5år, och att andra i min ålder har vid de här laget trappat igenom minst 2-3 jobb. Har de lärt sig mer än jag under dessa år? känner dom sig mer stabila än jag trotts att de har hoppat runt? Vet dom kanske redan vad dom vill göra med resten av sina liv?
Själv vet jag varken in eller ut.... De finns så mycket jag skulle vilja bli, men jag är även säker på att inget utav detta kommer att hända mig. De är drömmar, och drömmar är tyvärr vad de kommer att förbli.
Antar att jag är för rädd för att släppa allt som e säkert och sattsa på vad jag själv kanske verkligen vill?
Eller vet ja vad jag vill? Kommer ja kanske känna likadant när jag väll uppnått mina drömmar?!
Känner mig svartsjuk på er som har modet.
Modet att hoppa ut i de okända.
Det ända jag vet säker är att jag snart vill sattsa på familjen,
de är något som ni som verkligen känner mig vet att jag längtar efter.
ursch...
kanske skulle man hoppa? Eller?
go natt
Kommentarer
Postat av: Jennifer
hej gumman.
jag vet hur d känns. Du e inte ensam.
Ring när du e hemma i sverige igen..så tar vi en fika o tjötar om livet alla funderingar.
Älskar dig gumman..kramar
Postat av: Jennifer
Finns det inget internet på ön eller:P
hade vart kul me ett inlägg..så man vet hur ni har d :P
Trackback
